1929

Arkitekt Arvid Klosterborg presenterade på uppdrag av Gröna Lund ett förslag som visades i tidningarna om att göra Gröna Lund avsevärt mycket större och finare. Detta om det gick att ta över all verksamhet mellan dåvarande tivolit och vattnet mot Saltsjön. “Ett tivoli badande i ljus, borde för Stockholms inlopp och sett från Strandvägen bli en gladare och mer tilltalande syn än mörka och dystra magasin, verkstads eller varvsbyggnader“ ansåg Arvid Klosterborg.

I förslaget hade Lilla Allmänna Gränd byggts igen. Det fanns även förslag på en illuminerad fontän ute i vattnet, två nya restauranger, en stor berg-och dalbana och en konserthall för 3000 åskådare. Hela det gamla området med Bellmanshuset och Mjölnargården skulle ställas under Nordiska museets överinseende. En ny gata som skulle tas upp mellan Djurgårdskyrkan och Bellmanshuset bort till Djurgårdsstaden.

Den nya gatan skulle både bli en trafikled och en brandgata mellan gammalt och nytt. Med då flottan inte var beredd att helt flytta från området gick planerna i stöp för den här gången. Det här året åker även Klosterborg till England, Spanien och USA på en studieresa för att titta på utländska nöjesparker. Samt knyta kontakter inför att Gröna Lund skulle arrangera tivolidelen på Stockholmsutställningen 1930. I USA besökte han Traver Engineering för att titta på hans åkattraktioner och berg-och dalbanor.

Gröna Lund anordnade tivoli med gamla magasinerade attraktioner på den stora Västeråsutställningen detta år. Harald Lindsén, en före detta perchakrobat som rest runt i hela världen och uppträtt blev scenmästare och presentatör på tivolit och flyttade med sin familj till Bellmanshuset. Han uppträdde alltid iförd en röd Fez som han köpt i Marocko.

1916 anslöt Gröna Lund till Stockholms stads elnät men redan 1929 kunde Elektricitetsverkets Djurgårdsstation inte längre producera tillräckligt med ström för tivolits förbrukning. Gröna Lund byggde då en egen stor transformatorstation med två transformatorer på sammanlagt 1100 kW som man 1930 tog ut 800 kW från (tillsammans med likström som Elektricitetsverkets Djurgårdsstation levererade). Det var AEG som utförde installationen av stationen.

Gröna Lund skröt med att de kunde lysa upp en stad med 20 000 invånare och att parken nog var Sveriges mest upplysta plats. Tivolit hade 40 000 lampor. Men det var ju olika styrka på dem så effekten av dessa motsvarade 1200 000 normala lampor – bara de fyra som satt i entrén motsvarade 10 000 normala lampor. Så det var enorma mängder 6000-voltskraft som levererades från Värta verket och transformerades i tivolits station till 220 volt och ut i Gröna Lunds ledningar.

Sigurd Apelkvist gick i mål klockan 20 på Gröna Lund den 28 juli 1929 efter att ha sprungit sträckan Göteborg – Stockholm. Wong Chio Tching – var sex kinesiska akrobater som gjorde akrobatik hängande i sina hårpiskor ledda av Mr Wong. En av de sista dagarna inhandlade han en flaska svensk punsch som han gick runt och smuttade på under dagen och välvilligt bjöd alla han möte på. När hans hustru senare under dagen fick se sin mans soliga leende blev hon inte så glad. Det var nämligen så att ett specialnummer i programmet var knivkastning där han skulle nagla fast sin hustru vid en brädvägg. Tricket gick dock bra utan att hon skadades men dagen efter var Wong redigt bakis.

Tivolit var vid denna tidpunkt närmare 30 000 kvm stort och med 18 fastanställda. Efter den 1 juli och tre stora artistuppträdanden, höjdes entrépriset till 40 öre.