Konstnären Gunn Dunér Leijonhufvud (även kallad Leijonskalle för att hon beskrevs vara så otrevlig) började jobba på tivolit. Hon målade dels om dekoren på berg- och dalbanan och skulle senare även göra många andra konstnärliga utsmyckningar på tivolit inklusive revydekorer.
Attraktionen Swing-O-Plane hade premiär och skulle vara en publikmagnet i 22 år innan den togs bort. En annan nyhet var Villervallan – ett hus där allt var upp och ned och där vattnet rann uppåt. Den stod på den plats där Classic café står i dag.
Svend Asmussen – Danmarks främste jazzviolinist uppträdde på Stora scen.
Gröna Lund nämns i tidningen ”Teknik För Alla” för att vara den verksamhet som förbrukade nästan mest ström i hela Stockholm. Per kväll förbrukades 6000 kWh eller ungefär som dagsförbrukningen för cirka 2000 – 3000 hushåll.
Publiksiffran detta år var 1 400 000 besökare. Tivolit hade 50 fast anställda varav ett 30-tal hade arbetat på tivoli i mer än 25 år. Under sommaren jobbade det cirka 600 personer i parken.
Gösta Löfgren var den person som jobbat längst i parken. Han hade börjat 56 år tidigare 1902 som ”taskspelardräng” med att byta rulle i en av Schulthies orglar i ett av hans tält. Senare hade han även tre automathallar tillsammans med sin son.
Den lägsta lönekostnaden detta år var notvändarens. Han fick fem kronor för att vända notblad åt pianisten vid konserter.