Till världsutställningen i New York 1939 öppnade världens största inomhus go-cart bana och samma år öppnades Europas största på Gröna Lund som fick namnet Corsobilarna. Den 22 april 1939 inleddes tivolits 56: e säsong. Som vanligt ville parken bjuda publiken på en nyhet och den här gången föll valet på en bilattraktion. Bilar var vid denna tidpunkt inte något som alla hade eller ens kunde köra.
Sedan 1927 har radiobilarna funnits som en framgångsrik attraktion på tivolit. De fanns kvar även detta år men de bensindrivna Opelbilarna som kom 1928 hade däremot spelat ut sin roll. I stället hade parken vid vattnet uppfört en hangarbyggnad med ett torn mot Allmänna gränd och vattnet. Man skröt om dess storlek: enbart till taket gick det åt över ett ton färg. Här skulle en alldeles ny attraktion stå, nämligen de hypermoderna elektriska Corsobilarna. Dessa nyimporterade Go-cartbilar från USA skulle köras med högre fart än radiobilarna på en graderad bana för 50 öre per åktur. Gröna Lund lyckades dessutom med konststycket att visa upp den nya attraktionen innan den skulle premiärvisas på världsutställningen i New York 1939. Gröna Lund hade på så sätt begåvats med Europas största bilbana – det var en sensation!
Interiört hade Corso-banan expressionistiska fondmålningar med skyskrapor som tycktes luta mot varandra och in mot de åkande när de svepte förbi, något som gjorde att åkturen upplevdes mycket fortare än i verkligheten. Även exteriört var Corso-banan en spektakulär attraktion med en stor röd neonskylt vid entrén och blå neonslingor i tornet som kröntes av en roterande spira. När Svensk Motortidning gjorde ett besök på Gröna Lund i juni samma år var omdömet: ” Den vilda körteknik som utvecklas i Djurgårdens vackra kvällar är minst lika nöjsam för åskådarna som för de agerande amatörstjärnorna”.
Corsobilarna hängde med länge men till säsongen 1966 hade de blivit hopplöst föråldrade. I hangarhallen satte tivolit i stället upp Jet-Tviggen, tolv små flygmaskiner på stolpar som kunde föras upp och ner och snurras runt av passageraren. Men bara två år senare var det åter dags att använda hangaren för det ändamål den blivit byggd för, nämligen att köra bil i. Jet-Tviggen åkte upp på taket till radiobilbanan och lördagen den 13 april 1968 öppnade Go-kartbanan i dess ställe. Den lustiga stavningen, Go-kart med k, berodde på en missuppfattning av mannen som tillverkade neonskylten! Det kostade två kronor för en åktur och åldersgränsen var tolv år, vilket tvingade många åksugna småpojkar att hänga vid räcket och längtansfullt se på.
