Gröna Lunds utveckling kan liknas vid en stads. När tivolit öppnade i augusti 1883 var det på en mycket begränsad yta, men med tiden växte Gröna Lund då närliggande områdens verksamheter av olika skäl försvann och tivolit kunde bryta ny mark.
Efter 44 år kom man över Lilla Allmänna Gränd och byggde i en ny byggnad upp det mest moderna parken kunde tänka sig, en radiobilbana. Från 1928 växte parken intensivt under en femtioårsperiod in över gammal industrimark och Gröna Lund byggde nya hus, gator och små torg som fylldes med attraktioner, restauranger och scener. År efter år skapar tivolit nya årsringar. Likt hur olika stadsdelar i en stad förändras med tiden förändras även de olika områdena på Gröna Lunds tivoli.
Men om vi tar det från början…
Det Gamla området 1883
När tysken Jacob Schultheis kom till Djurgården 1883 för att hyra mark för sitt tivoli, föll intresset på den öppna planen mellan Mjölnargården och Bellmanshuset. Han blev rekommenderad att hyra den av landsmannen Thiodolf Lütze som drev Alkärrets tivoli en bit bort på Djurgårdsvägen.
Det som så småningom blev det Gröna Lund vi har i dag, hade från 1600-talet fram till 1862, då marken köptes av Stockholms stad, haft en helt annan verksamhet. Först hade flottan hållit till där och efter att de flyttade till Karlskrona var marken belamrat med byggnader som tillhörde varvsverksamheten som inleddes på 1700-talet. När staden köpte området 1862 flyttades järnvågen från Slussen dit.
Det hade stått en karusell året innan på platsen mellan Bellmanshuset och Mjölnargården och årshyran för marken var 4000 kronor. Gårdsplanen på cirka 4500 kvm när Schultheis öppnade sitt tivoli den 3 augusti 1883 var omgiven av fattigbostäder, och den forna grönskande trädgården mellan 1700-tals husen fanns det inte mycket kvar av. Huvudattraktionen var en karusell i två plan med de åkande på det övre planet och där en häst travade runt på det undre planet som drev karusellen. Snart tillkom även olika spel i provisoriska skjul, en serveringslokal framför Bellmanshuset och en tältlänga med artistuppträdandet framför Mjölnargården. Längts bort i parken där Classic Café ligger i dag låg dansbanan.
Schultheis själv bosatte sig i Bellmanshuset och tivolit hade öppet från påsk till oktober men bara under helgerna. Schultheis verksamhet liknade mer en provisorisk marknadsplats än ett tivoli. Men efter att han avled vid 68 års ålder den 4 april 1914 i sitt hem i Bellmanshuset genomgick det gamla området en större förändring. Sonen Gustaf Nilsson tog då över och förnyade tivolit 1917. De mer provisoriska tälthybblena och föreställningslokalerna från Schultheis tid försvann när han tog in arkitekter som förändrade hela området med 20-tals klassicism.
Framför Bellmanshuset och Mjölnargården ersatte mer moderna spellängor de äldre föreställningslokalerna och där sommarbarnen står i dag, bakom dansbanan, restes en träbyggnad som fick namnet Jacobs torn. I dag är både tornet och 20-talets spellängor sedan länge borta. Under årtiondena efter att Schultheis avled har den äldsta delen förnyats flera gånger. Men år 2008 tog dagens ägare ett totalgrepp på området och bestämde sig för att förnya, bevara och inkorporera flera av de äldst bevarade byggnaderna för skapa en så tydlig gemensam tematisering som möjligt.
Det finns i dag flera byggnader kvar på tivolit från verksamheten innan Gröna Lund etablerades på platsen. Bland de äldsta är Båtsmansstugorna till vänster om Fiesta Taqueria & bar. Det var under slutet av 1600-talet som 18 identiska stugor kom från Åland och som då beboddes av båtsmän som arbetade på Skeppsholmen. När det senare gjordes en stadsplan över området tillkom även nya små timrade stugor 1736. När flottan sedan flyttade till Karlskrona hyrdes stugorna ut till folk som jobbade på varvet.
I de två husen bakom Dansbanan har Gröna Lund haft verksamhet sedan 1883. I huset närmast restaurangen 1970 fick jourhavande präst husera. Om prästen inte rörde sig ute bland tivolits gäster kunde den som ville själv göra ett besök. I det andra huset fanns från 1965 en sibylla där det gick att låta sig spås. I dag står det ena huset tomt och det andra används som kontor.
Den äldsta byggnaden på tivolit är Mjölnargården byggt 1724. Den byggdes av räntmästare Psilanderhielm som tjänstebostad och hem åt honom, hans fru och deras 13 barn. Han arbetade för flottan och huset låg då vackert med utsikt över sjön med en lång brygga framför huset som ledde ner till vattnet och hade två flygelbyggnader i sten. Bakom huset låg en stor trädgård.
Egendomen köptes 1745 av mjölnaren Johan Jacob Herbst och det är från honom huset fått sitt namn. Han hade både hyresgäster i huset och antagligen krog eller värdshus i byggnaden. Det sägs även att det var han som lät bygga Bellmanshuset vars virke daterats till 1754–1755. De bägge husen införlivades i Djurgårdsvarvet 1765 och mellan husen fanns då en stor trädgård med lusthus, orangerihus och persikohus. Då Stockholm stad köpte varvsområdet 1862 följde de bägge husen med och blev bostäder för många hyresgäster. De bodde hyresgäster i Mjölnargården fram till 1960-talet. I bottenvåningen möts besökare i dag av Pettson och katten Findus värld från böckerna av Sven Nordqvist och i de två övervåningarna har Gröna Lund kontor.
Tvåvåningshuset Bellmanshuset med sin inglasade loftgång mot Djurgårdskyrkan är den byggnad som besökare förknippar med Bellmanstraditionen, att det var här som krogen Gröna Lund en gång låg. Som bevis används ofta texten i epistel n:o 62 som skildrar den sista balen på Gröna Lund. Som beskriver målningar i taket gjorda av konstnären Hoffbro. Så kan det vara även om han är mer känd som spelkortsmålare och inte dekorationsmålare.
Det som komplicerar saken är att det förutom i rummet högst upp i huset även fanns målningar i ett annat rum och att det vid renoveringen av huset 2001 upptäcktes nya målningar i ytterligare ett rum, en bildserie ur gamla testamentet om Tobit. Dessutom fanns även 1700-tals målningar i ett rum i Mjölnargården. Det kan vara så att mjölnaren Herbst höll värdshus i bägge husen och att den blomstrande trädgården mellan husen kallades Gröna Lund. Det finns i alla fall uppgifter om att Djurgårdens första skola inrättades i Bellmanshuset 1759 och senare under 1800-talet fungerade som sommarnöje. När Stockholms stad senare köpte Djurgårdsvarvet 1862 blev bägge husen hyresbostäder.
Jacob Schultheis flyttade in i Bellmanshuset 1896 och ett av rummen på andra våningen bär fortfarande skriften: ”Här bor Jacob Schultheis”. Schultheis var medveten om stockholmarnas intresse för Bellman och lät inför Stockholmsutställningen 1897 renovera frontespisrummet högst upp med fönster mot Djurgårdskyrkan. Under tapetresterna hittades även väggmålningar som sades vara av Hoffbro. Dekorationsmålaren Victor Bergendorff fick i uppdrag att restaurera dem och två snickare inredde rummet med tidstypiska möbler. Det trycktes till och med en liten skrift med namnet Bellmansminnen av signaturen Tor Svenske och sedan fick besökare som ville se Bellmansrummet betala inträde. 1917 tillkom tivolits första serveringslokal framför Bellmanshuset och den var huvudlokal fram till 1928.
Framför Bellmanshuset och mot Bellmansro byggdes en minigolfbana 1931–1958. Golfbanan ersattes av Barnens Lund med samlingar av diverse barnkaruseller fram till 1966. På Högersida om Bellmanshuset, där Nyckelpiga funnits sedan 1975, byggdes 1933 en skarpskyttebana där besökare kunde skjuta med riktiga 22 mm gevär. Ena halvan av huset var skjutbana, men i den del som vände sig mot Bellmanshuset blev det i stället en skivstudio vid namn ”Din egen röst” från 1935–1969. Den startades av Erik Lindström som byggt sina egna graveringsmaskiner. Där kunde den som ville spela in musik eller tala in och få resultatet på en direktgraverad 78 varvare, en stenkaka.
1956 togs lokalen och rörelsen över av bröderna Leo och George Aftén som drivit BRA Record, en studio i Gamla stan. De installerade högtalare utanför där de kunde göra reklam och locka in folk till studion som hade två rum på totalt 30 kvm och en mängd instrument inklusive pianon. Här gick det att spela in musik eller tal och få inspelningen direktgraverad till en skiva att ta med sig hem.
När ena brodern dog 1959 döptes studion om till HPM – Hör på mig. Under andra halvan av 60-talet blev det svårare att driva studion. Intresset från publiken minskade när det blev enklare att spela in saker hemma med kassettbandspelare. När Gröna Lund senare höjde hyran och dessutom inte längre tillät reklam med högtalare ut i parken stängde studion 1969. Sedan 1975 finns Nyckelpigan på platsen och av den gamla verksamheten syns ingenting. Numera står Veteranbilarna framför Bellmanshuset och mitt i grönskan vid banan återfinns statyn ”Ulla Dansar”. Det är skulptören Carl Fagerberg som gjort den och den inköptes 1938 till första Bellmansfesten på Gröna Lund.
Den första entrén till Gröna Lund var belägen mot Långa gatan från 1883–1896. Den finns fortfarande kvar än i dag och kallas för Gamla entrén. Till Stockholmsutställningen 1897 öppnade tivolit upp en ny entré mot Allmänna Gränd, även om den inte riktigt kom ända fram till gatan. Det var också då Gröna Lund började ta entré på tio öre som skedde på inrådan av traktens poliskommissarie för att sovra bland besökarna.
1917 förnyades porten mot Långa gatan av arkitekt Nils Agrén så att den såg ut som den klassiska tempelgavel som återfinns på platsen i dag. Den nya entrén mot Allmänna Gränd förnyades helt 1925 och efter att gamla trähus rivits på platsen byggdes en ny tempelliknande nyklassicistisk entré ritad av arkitekt Hans Berthold. Höga kolonner bar upp ett stort platt tak med krönande facklor på rad längst kanterna. Bredvid entrén restes en hög fristående kolonn krönt av en lykta. Den nya entrén kallades för Stora entrén för att skilja den från den äldre mot Långa gatan.
Men 1963 hade den entrén gjort sitt och var så rutten att det räckte med några kraftiga ryck med ett rep kopplat till en lastbil för att riva den. I stället fick arkitekten Bengt Carlberg och konstnären Nisse Skog uppdraget att skapa en ny modern entré till tivolit. Det mest spektakulära i nybygget var den konstnärliga utsmyckningen till höger innanför entrén, en hög pelare med kantställda lysande kuber i olika färger. Den nya entrén kostade en miljon kronor att färdigställa. När beslutet kom om att göra om hela det gamla området 2008 ritade arkitekten Anna-Karin Ljung en ny entré mot Allmänna Gränd som kopierade mycket från 1925 års entré. Men den stora skillnaden var att denna var byggd att stå länge och inte byggd av trä som kunde ruttna.
Till höger om Stora entrén finns i dag Gröna Lunds Teatern. Byggnaden ritades ursprungligen av Nils Agrén 1917 för att innehålla attraktionen Lustiga hjulet. När Berthold gjorde om Stora entrén 1925 såg han till att byggnaden gjordes om till en rotunda med en åttasidig lökkupol och kom att inhysa både cirkus och varietéföreställningar med utbrytarkungar. Under vintern fungerar den även ibland som förvaring för karuseller.
På 1930-talet fanns akvarium i huset och 1934 byggdes det ett glasblåseri i huset under ett par säsonger. Efter det fungerade faktiskt byggnaden som teater och kallades kort och gott för Tivoliteatern. 1959 hyrde teatermannen Per Edström byggnaden och döpte om den till Arenateatern. Huset fick även ny inredning som kom från Wallmans teater på Lilla Glasbruksgatan 10 på Mosebacke. Härifrån kom Proscenium (den delen som inramar scenen), läktarbalustrad, 20 dörrar, belysningsskåp och scenmaskineri som deponerades av Stadsmuseet som tog vara på allt när Wallmans teater revs 1960. Resultaten blev en charmfull 1800-tals inredning.
Per Edström satte upp pjäser till i september 1963, med blev uppsagd eftersom han var skyldig Gröna Lund 10 000 kronor i utebliven hyra. Gröna Lund ville ha mer lätta pjäser som drog fler besökare men Per Edström ville inte sätta upp sådana. Under 1960-talet hyrdes teatern ut, bland annat till tv-programmet Drop In där Beatles uppträdde 1963. Året därpå drog de så kallade Skäggen (Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Lasse O’ Månson, Åke Söderqvist och Monica Nielsen) in på Arenateatern med föreställningen ”Du grabbar” och sa fula saker, runda ord och rapade. I april det året bytte teatern namn till Narren efter ett namnbråk med Per Edström. Kar de Mumma satte upp föreställningar här under 1960 och 1970-talet.
Under 70-talet varvades teaterföreställningar med mindre konserter. Slutligen 1978 kom teatermannen Pi Lind in med sin verksamhet och teatern bytte än en gång namn, denna gång till Komediteatern. När han lämnade huset fortsatte Gröna Lund att hyra ut byggnaden för olika konserter, föreställningar och event. 2017 renoverades inredningen och 2018 gjordes logen om för att kunna hålla event och möten där.
Till vänster om Stora entrén ligger det hus som kallas för Bellmansro. Från 1800-talets slut låg där några äldre träbyggnader som innehöll en cigarrbod, konditori Tre Liljor och en enkel ölservering. Men 1930 byggde restaurangkedjan Norma en ny restaurang på platsen. Affärsidén var att erbjuda billig mat i välvårdade lokaler som ett alternativ till de ganska skabbiga ölcaféer som var vanliga vid den här tiden. Restaurangen fick namnet Masten efter kvartsnamnet.
Huset ritades av arkitekten Kjell Westin i tidig funktionalism och lokalen kunde ta emot 600 gäster samtidigt. Trots att det kom många gäster klagade restaurangen på lönsamheten med omgivande spritrestauranger och sökte tillstånd för att utöka uteserveringen in på Bellmanshusets bakgård. Dessvärre fick restaurangen nej av staden då Skönhetsrådet menade att ”föreslagna planteringar och arkitektoniska anordningar” skulle förstöra den ålderdomliga miljön.
1934 hyrdes Masten ut till Gröna Lund som döpte om lokalen till Entrérestaurangen. Den 1 oktober 1949 köptes lokalen av Gröna Lund. 1959 gjordes restaurangen om till en grillbar som fick namnet Texas Bar. Senare var det även bingolokal i undervåningen och konstgalleri på övervåningen.
1972 döptes restaurangen om igen till Siesta med självservering och fick ingång direkt från Allmänna Gränd. Året därpå döptes övervåningen om till Bellmansro efter en klassisk restaurang som brann på Djurgården 1952. Senare ändrades namnet på övervåningen till Wärdshuset Bellmansro och undervåningen kallades för Bistro Bellmansro. Den 6 augusti 1985 exploderade en gasflaska och övervåningen eldhärjades men återuppbyggdes direkt. Restaurangverksamheten i huset upphörde 2005. Numera är övervåningen kontorslokaler och undervåningen är restaurang för tivolits personal.
Längts bort på det gamla området i hörnet mot Djurgårdsstaden ligger Classic Café. Här i hörnan låg Gröna Lunds första dansbana med vedboden och utedasset passande nog nära bredvid. När dansbanan fick en egen dansrotunda 1917 ungefär mitt på området byggdes det i stället upp en bågskyttebana i hörnan. Sedan tillkom en glassbar där på 1950-talet.
År 1965 introducerades mellanölet i Sverige och några år senare, 1969, öppnade Gröna Lund sin ölpub Mollberg som drevs fram till 1979. Men eftersom mellanölet försvann 1977 gick puben sämre och sämre. Då fick puben tänka nytt och idén kom om att ha en förstklassig mexikansk krog som invigdes 1980 av den mexikanska ambassadören. La Hacienda som den hette var i drift till 1995 då den ersattes av ett nytt koncept, Matbruket 1996. Året därpå försökte puben sig på något nytt och det blev italiensk med Tivolino, pizzabuffé på dagen och lite finare italiensk mat på kvällstid.
Då Gröna Lund hade dåliga publiksiffror vid den här tiden beslutades det att pausa restaurangverksamheten i lokalen 1998 och i stället blev det ett omklädningsrum för restaurangpersonal. Några som jobbade på Kryddhyllan brukade gömma sig där och skrämma andra. Det spreds ett rykte att det spökade där och otäcka ljud spelades in på bandspelare för att skrämma den övriga personalen. 2001 togs namnet Mollberg tillbaka och Café Mollberg öppnades. Slutligen fick lokalen namnet Classic Café 2010.
Framför Classic Café ligger Dansbanan som ritades av arkitekt Arvid Klosterborg 1942. Han kom in som ny arkitekt efter Berthold 1926 och skulle fortsätta vara Gröna Lunds arkitekt fram till 1948. Den vackra stora rotundan med sina dekorativa dansande människor i en lång relief på utsidan strax under det utskjutande taket sände ut en tydlig signal att detta var den viktigaste byggnaden på det gamla området. Den här dansbanan ersatte den lite enklare dansbanan som låg på ungefär samma plats.
När den nya moderna dansbanan 1961 revs på stora området byggdes en ny i dagens restaurang Kaskad som fick namnet Dans In. I samband med det började dansbanan på det gamla området att kallas för Dans Ut. Den här dansbanan var i drift till 1992 men lades ner i takt med att och färre och färre intresserade sig för dans och föraktfullt kallades verksamheten för ”pensionärsdisco”. Mellan 1996–2004 byggdes ett lekland där men 2005 kom dansen tillbaka på dansbanan och verksamheten har fortsatt där sedan dess.
Där Flygande Elefanterna står i dag byggdes det 1917 upp en liten halvrund glaspaviljong. Där uppträdde sångare, illusionister, komiker och militärorkestrar. Senare 1927 byggdes en större mer riktig scen som kallades friluftsscenen på platsen, men när Stora scenen byggdes 1928 började scenen i stället benämnas som Gamla scen. Någonstans runt 2005 började scenen kallas för Lilla scen. När den revs inför att Flygande Elefanterna ställdes upp på platsen 2008 följde namnet med till de konserter som började hållas inne på dansbanan när det inte var danskvällar där.
Framför de Flygande elefanterna finns ett hamburgerställe. Gröna Lund var en av de första som började servera hamburgare i Stockholm redan 1959. På taket fanns ett belysningstorn uppsatt under 1930-talet i formen av en krokan med dolda strålkastare framför Gamla scen. Det tornet revs under slutet av 1970-talet men återskapades 2008. I en nisch på baksidan finns ett skulpterat huvud i brons av Gustaf Nilsson gjord av Astri Bergman Taube som avtäcktes 20 april 1943.
Bakom Flygande Elefanterna ligger Fiesta Taqueria & Bar. Det är i samma lokal där Gröna Lund 1917 fick ta över marken och lät bygga en cafélokal som döptes till Bellmansträdgården. På 1960-talet ändrades namnet till konditori Bellman och senare till Wärdshuset Bellman. Trots namnbytena var det egentligen samma caféverksamhet i lokalen hela tiden.
Krögaren Erik Lallerstedt började driva restaurang Tivolibar där 1992. År 1995 gjordes lokalen om till O’Learys sportbar och arrenderades ut. Tio år senare tog Gröna Lund tillbaka driften av restaurangen och gjorde om den till sin egen sportbar som de valde att kalla för Krejsys.
Idén med baren var att den handlade om Karl Roland Ejnar Johansson som rest runt i välden och ”uppfann” maträtter och sportgrenar. Här kunde besökare äta en Sumoburgare på ett kilo och om de lyckades med det togs ett foto som hamnade på ”wall of fame”. Lokalen var dekorerad med sportmemorabilia och fotografier och tidningsartiklar över Krejsys liv. Konceptet kändes uttjatat 2016 och Gröna Lund tog ett helt nytt grepp och skapade en ny restaurang med såväl inredning som mat i en färgsprakande mix av Sydamerika, Mexiko och Kalifornien med olika typer av fusion rätter, många gånger baserade på tacos.
De gulputsade stenhuset bredvid Flygande elefanterna är Gröna Lunds huvudkontor som byggdes 1741 och fungerade som bostad och kontor för Djurgårdsvarvet. På 1760-talet smyckade skeppsbyggaren Henrik af Chapman övervåningen och kvar från den tiden finns vackra rokokomålningar i direktörsrummet som föreställer de fyra elementen och de olika sinnena. Efter varvstiden hyrdes huset ut och bland annat hade Jacob Schultheis sin bostad där innan han flyttade in i Bellmanshuset. Vid tiden för den stora Konst och Industriutställningen på Djurgården 1897 innehöll huset apoteket Vasen fram till 1934. Fyra år senare blev huset Gröna Lunds huvudkontor.
I anslutning till huset vid Lilla Allmänna Gränd ligger Sandstenshuset som byggdes under 1700-talets senare hälft där varvet brandsäkert kunde förvara dyrbart material. Numera inhyser huset kontor för tivolit.
Mellan huvudkontoret och övergången till det stora Gröna Lunds området ligger en byggnad som i dag innehåller tivolits klädförråd. På 30-talet var det en varietélokal som kallades för Påfågeln, men 1959 blev det en huvudscen för striptease på Gröna Lund.
Föreställningslokalen döptes till Pigalle och under 60-talet anordnades striptease varvat med trollkarlsföreställningar där. Men så småningom räckte det inte med att bara visa brösten utan stripshowerna blev alltmer vågade och även nakenboxning visades i lokalen. 1976 försökte tivoliledningen ta bort stripporna på Pigalle, men möttes av högljudda protester från besökarna. Fyra år senare hade dock den sista strippans plagg fallit och där Pigalle legat reste sig nu ett Guinness Rekord-museum under ett par år innan det blev klädförråd.
Övergången och Spanska Trappan tillkom 1927 då Gröna Lund fick möjlighet att ta över ett större upplagsområde och den nedlagda brandstationen mitt mot Mjölnargården på andra sidan Lilla Allmänna Gränd. Uppdraget gick till den nya arkitekten Klosterborg.
På platsen mellan dagens huvudkontor och Tekopparna ritade han en bred trappa som ledde upp till en övergång, en viadukt som kallades för Lycksalighetens bro, kantad av två vackra belysningstorn på vardera sida om övergången på det gamla området.
På andra sidan Lilla Allmänna gränd ledde två trappor ned till det nya området. Detta innebar att Lustiga Huset, eller Babylon som det kallades då det byggdes 1917, flyttades från platsen där övergången byggdes och sattes upp längst bort på andra sidan Lilla Allmänna Gränd på det nya så kallade mellanområdet.
