1959

När Åke Sundborg som 80-åring gick i pension förändrades även ledningen på Gröna Lund, något som också skulle förändra framtiden för tivolit. John Lindgren blev vice vd och fick ta hand om program och den tekniska driften. Programchef blev Olle Eklund. Civilekonom Per Osbeck blev ekonomichef, den tekniska avdelningen och verkstäder sköttes av Åke Petterson och ansvarig för restaurangerna blev källarmästare Gunnar Schjöth-Iversen. Som ordförande, respektive verkställande direktör kvarstod advokat Gösta Åkerlund och fru Nadeschda ”Ninni” Nilsson.

Nadeschda fyllde 75 år den 15 maj men avled den 10 december varav hennes svärson John Lindgren blev direktör och inledde familjen Lindgrens epok på tivolit. Men det ekonomiska läget var illa. Åratal av brist på ekonomisk styrning och underlåtelse att investera vinsten i förnyelse och behövliga renoveringar sedan Gustav Nilssons död 1940, ledde till en situation där företaget så när höll på att gå i konkurs. Det var det personliga engagemanget från nya vd:n John Lindgren som med hjälp av de nyanställda unga männen Ove Hahn, Per Osbeck och Hasse Wallman som räddade företaget.

Genom att åka ner till Västtyskland och prata med karusellägare, kunde de komma överens om att de skulle komma upp till Stockholm med sina karuseller om vinsten delades lika. Även Stora scens innehåll förändrades. Gröna Lund tog kontakt med radio och tv för samarbete och bokade moderna artister som den unga publiken ville se. Dessa åtgärder visade sig vara början på en ny, modern och ekonomisk bra tid för företaget.

Dramatikern Per Edström hyrde Teatern vid entrén. Teatern fick en redig upprustning då inredning tagits in från Stadens näst äldsta teater, Södra Folkteatern på Lilla Glasbruksgatan. Teatern byggdes också om så att den åttakantiga byggnaden fick plats för 220 personer varav en fjäredel platser blev flyttbara beroende på vilken pjäs som sattes upp.

Rotorn var årets nyhet på attraktionsfronten. Den kostade 40 000 kronor och roterade med en hastighet på 60 varv per minut. På spelsidan lanserades ett bågskyttespel bakom dansbanan där Classic Café ligger i dag. Placering gjorde att tävlande kunde skjuta pilbåge med musik! Gunn Dunér Leijonhufvud målade även ny dekor i Blå tåget.

Jazzsångerskan Dinah Washington uppträdde på Stora scen. På Gamla scen kunde publiken se El Mexicano. En knivkastarakt där artisten pistolsköt och knivkastade med precision mot sin kvinnliga partner (förutom den gången han sköt en pil genom armen på sin partner Teresa Lozano).

Cornelis Vreeswijk sjöng in Kverulanten och Lillasyrrans undulat fem år innan han slog igenom med ”Hör din röst”. Det blev hans första skivinspelning, dock bara i ett exemplar.

Entrépriset var en krona före klockan 21 och två kronor efter. Den 1 maj var det publikrekord med 34 000 besökare under dagen, och det fina vädret på 20 plusgrader in i september gjorde att Gröna Lund fylldes med folk.