1973

John Lindgrens två äldsta barn fick viktiga poster i företaget. John Lindgren Jr blev vice vd och Richard Lindgren inköpschef. Till 90-årsjubileet arrangerades en stor fest inne på Tyrol. En festkommitté bestående av programchefen Ove Hahn, skådespelaren Mille Schmidt, Richard Lindgren och personalchefen Gordon Olsson hade planerat länge för hur festen skulle bli.

Det första gästerna mötte var lagerbackar som stod så tätt ihop i entrén så att besökarna fick tränga sig inne på Tyrol. Richard Lindgren hade tagit dit en finne som hette Raimo från ett gym som Richard Lindgren själv gick på. Raimo var en ärrad och välbyggd man. Han och hans kompis var inhyrda för att sitta vid ett runt bord inne på damtoaletten med en flaska vodka, spelandes kort och rökandes cigarr. En mikrofon kopplades ihop med högtalare inne på dam och herrtoaletten så att damerna kunde lyssna på vad som hände inne på herrarnas och vice versa.

På festen hade också en man tagits in som spelade att han var en läkare och lyssnade på folk med sitt stetoskop. En annan man fick vara ”Mat och Spritkontollör” och gick runt och smakade på gästernas mat och dryck. En del manlig personal på företaget hade klätt ut sig i peruk och bastkjolar och uppträdde för gästerna. Även en strippa uppträdde på scenen, för sådana var tiderna och sönerna Lindgrens humor.

Gorillamysteriet hade premiär. Det var ett spegeltrick där en kvinna inför publikens ögon förvandlades till en rasande gorilla. Professor Finkenstein som ledde föreställningen sa inledningsvis: ”Gorillan kan hålla sig utan syre i miljoners miljoner timar bara den får sätta tänderna i en människa”.

Krogen Bellmansro med självserveringen Siesta i bottenvåningen invigdes detta år. De som förlovade sig i Pariserhjulet under påskhelgen bjöds på champagne. I övervåningen på värdshuset Siesta vid stora entrén öppnade detta år Bellmansro, ett mer ”fine dining”-ställe med en färgsättning i rött, guld och vitt och kristallkronor i taket. Här fanns dessutom en cocktailbar med barpianist och ett litet casino. Precis som Siesta drevs restaurangen av Yngve Hansson och inredningen var designad av arkitekten Hans Mürhoff. Tanken var att ha öppet under Gröna Lunds sommarsäsong på fem månader för personer som ville äta gott i en ombonad miljö.

Det här året togs det även in ett nytt arkadspel i spelhallen nere vid Go-kartbanan som snabbt blev ett av de mest populära. Det amerikanska spelet hette ”Ambush” och kostade en krona och med ett automatgevär skulle spelaren sikta och skjuta på vietnamesfigurer i röda uniformer som dök upp bland lövverket i en typisk asiatisk by. I ena hörnan låg en grupp amerikanska soldater i bakhåll och ju fler vietnameser, tanks och helikoptrar spelaren lyckades pricka desto fler poäng. Fick spelaren ihop 2500 poäng fick denne ett frispel. Trots att många ungdomar gillade spelet var det för andra helt förkastligt att Gröna Lund hade ett spel där man skulle skjuta FNL-soldater mitt under pågående Vietnamkrig och uppmärksamheten i kvällspressen var inte till tivolits fördel.

Säsongens längsta uppträdande stod det amerikanska bandet Blood, Sweat & Tears för. Den 16 maj kom det 15 000 besökare på den så kallade ”Invandrarnas dag” där 200 artister från 30 olika länder uppträdde.

Totalt kom det 1,2 miljoner besökare denna säsong. Inträdet till Gröna Lund kostade 3,50 kronor för vuxna och 1 krona för barn under 15 år. Attraktioner för barn kostade mellan 1,5-1,50 kronor och 2,50-3 kronor för vuxna. Alla spel kostade 1 krona per omgång. Omsättningen var 30 miljoner och vinsten en miljon kronor.

Tivolit hade 35 000 lampor tända varje kväll. 40 procent av Gröna Lunds verksamhet som många spel, dansbanor, teatrar och skjutbanor arrenderades ut men alla attraktioner drevs av Gröna Lund själva. I det gamla Bellmanshuset bodde fem familjer som arbetade inne på tivolit. Bland annat bodde chefselektrikern Birger Hall där.