”OVANLIGT JOBB – Är du 180 cm lång? Väger du 75–85 kg? Då är du som gjord för vår bekväma gorilladräkt. Har du något emot att bli nedskjuten ett otal gånger (lösa skott)? Du får jobba under Prof Finkenstein och arb. tiden är vard 19–24, lörd 14–24, sönd 12–23. Du arbetar endast varannan vecka. Är du intresserad, skriv och berätta lite om dig själv.”
Inne i den mörka lokalen samlades besökarna framför ett järngaller som delade lokalen i två delar. Innanför gallret stod Professor Ernst Finkenstein i tropikhatt och djungelkläder framför en märklig maskin försedd med spakar och rattar. Han förklarade att han varit i Centralafrika och sedan kommit till en plats som hete Rio Muni en bit nedanför Kamerunbergen för att studera växtlighet, djuren och människorna.
Det var fullmåne en kväll när han som vanligt skulle ta sin kvällspromenad och där i en glänta fick se en vacker kvinna. Han ställde sig bakom ett träd och fick se hur mörka moln uppenbarade sig mot den klara natthimmelen. Blixt och Dunder! Hela marken skakade! ”Långsamt och sakta försvann konturerna av denna undersöka kvinna och i stället framträdde en gorillaskepnad, hemsk och rytande.”
Finkenstein kunde inte släppa tanken på det han sett, började forska och uppfann till slut en maskin som kunde framställa elektricitet och månljus på konstlad väg. Denna maskin hade han nu tagit med sig till Gröna Lund. Under vintern 1973 satt Gröna Lunds vd John Lindgren som sett illusionen i Las Vegas tillsamman med sina medarbetare och lurade på hur man skulle få allt att fungera i Stockholm. I den sjunde Bondfilmen, Diamantfeber, finns en scen där bondbruden Tiffany Case jagas av mördare vid ett resande tivoli. Tiffany flyr in i en sideshow som heter ”Zambora – the Ape Girl”. Den filmen såg de flera gånger. Illusionen som ligger bakom förvandlingen är mer känd som ”Peppers Ghost” efter sin upphovsman, engelsmannen John Pepper som 1863 förfinade illusionen känd sedan 1600-talet till att bli användbar på teatrar och trolleriföreställningar där man fick svävande spöken att dyka upp, gå genom människor eller tona in och ut genom väggar.
Den 19 april 1973 var det premiär på Gröna Lund. Professor Finkenstein tog emot och berättade för publiken som betalat 3 kronor i entré om sin resa till Afrika hur han där ”upptäckt hur månstrålar förvandla världens vackraste kvinna till en rasande gorilla”. Professorn drog i spakar, det blixtrade och ljuset ändrades och den före detta strippan Barbara i sin bikini som satt på en pall började sakta förvandlas. Snart såg publiken i stället en stor gorilla framför sig. Gorillan reste sig, sprang fram och skakade gallret. Plötsligt lossade låset till grinden som svängde upp och gorillan gjorde en ansats att vräka sig ut. Publiken skrek, gorillan röt och professor Finkenstein viftade med en piska, höjde sin revolver och sköt i luften.
Utanför lokalen kunde tivolits besökare se hur ett 30-tal människor plötsligt skrikande kom rusande ut från Gorillamysteriet. Gorillamysteriet låg vid Pop-Expressen mittemot Lustig Huset. Att upprepa denna show flera gånger om dagen under en hel säsong tärde på ensemblen. Man prövade att låta olika män sätta på sig gorillakostymen som kostat 6000 kronor att sy upp i Hamburg.
En del var bra och andra var katastrof. En råkade snudda en boxare under uppträdandet, fick sig en propp i solar plexus som knäckte två revben. Någon hade jobbat i en kabaré som apa i silkestrumpor och högklackat, en annan var biologilärare som ville visa hur fredliga gorillor var. En var så full att han somnade och inte reagerade på vare sig piskan, pistolskott eller Finkenstein arga röst ” Vakna din förbannade gorilla!”. Men tanten som kom med ett knippe bananer till gorillan tyckte det var en verklighetstrogen föreställning i alla fall. Tre år senare gjordes akten om. Gorillan försvann och nu förvandlades en man till en varulv i stället.
