Efter att Radar togs bort 1981 och parken varit med om att två mindre bra attraktioner, Jets star II och Forsbanan, inte fungerat på samma plats, bestämde sig Gröna Lund för att skaffa sig en ny stor berg-och dalbana. Resultatet blev Jetline designad av Werner Stengel tillsammans med Anton Schwarzkopf, som är en av de skickligaste stålbanekonstruktörerna och skaparen till många av världens häftigaste banor, bland annat ”Thriller” som stod på Gröna Lund 1996.
Innan banan levererades byggdes den upp och kontrollerades i fabriken i Tyskland. Denna klassiker med en första backe på 30 graders lutning, hastighet upp till 90 km/h och där åkande utsätt för 4,5 G som mest har över en miljon åkare varje år.
Vid invigningen fanns förutom Anton Schwarzkopf även Colleen White – Vice President American Coaster Enthusiasts på plats. I sitt tal öste hon beröm över att Stockholm äntligen fått en berg- och dalbana i världsklass: ”First I flew over the Atlantic and then I hade to take the ferry over this little pond to ride this masterpiece!” och svepte med handen över Saltsjön där Djurgårdsfärjan tuffade fram.
Trots att banan genom åren fick höga betyg internationellt var Peter Osbeck, attraktionschef, redo att förbättra attraktionen och tog fram en lödkolv och förlängde första backen i en miniatyrmodell av banan. Så säsongen 2000 blev första backen längre och det byggdes även en tunnel direkt efter den så att åkturen blev ännu häftigare och kunde köras med fyra tåg samtidigt.
Innan Gröna Lund slutligen installerade magnetbromsar 2006 hade banan en hård avslutning med en tvär inbromsning efter sista tunneln. Det sägs att Anton Schwarzkopf älskade dessa hårda inbromsningar. Vi som åker den uppskattar nog mer magnetbromsarna som slår av på farten på ett mjukt sätt. Jetline hade en systerbana i Japan som delvis var inbyggd i en kuliss föreställande ett alplandskap.
