Den här mycket omtalade attraktionen stod till höger om Stora scen åren 1986 till 1994 men den började redan som Astors Vattenshow säsongen 1965.
Astor Holmqvist, en lindansare och cirkusartist som arbetat som turnéledare för Knäppupprevyn öppnade sin vattenshow i april 1965. I annonserna stod det: ”Astor Vattenshow. Kasta flickan i vattnet. Populär priskastning. Populär 5-kampsgren”.
Det hela gick ut på att deltagare köpte hinkar med bollar som de sedan skulle försöka kasta igenom ett hål. Därefter utlöstes en spak som i sin tur utlöste den mekanism som höll upp en flicka liggande på en brits ovanför en bassäng. Den blev snabbt populär och omtalad. Flickorna som jobbade i attraktionen var ofta universitetsstudenter som behövde tjäna pengar.
Åren gick och klimatet för de som arbetade blev hårdare med gliringar från främst män som var där och kastade bollar som en 5-kampsgren. Det gjordes försök att styra upp det hela och kändisar som boxaren Ingemar Johansson bjöds in för att vara värd och ge ”goda råd hur man skulle pricka ner de vackra flickorna” men 1971 blev sista säsongen.
Men tydligen var attraktionen mer saknad än vad många kunde tro. Under 1986 öppnade den igen nu under namnet Watersplash under ledning av Leif Illernäs, som även arrenderade andra lokaler på tivolit. Det nya den här gången var att både flickor och pojkar anställdes till att ligga på brädan, men killarna som trakasserades av de som kastade hoppade snabbt av.
Något längre höll de svenska tjejerna ut men snart försvann även de. Ingen orkade med de sexistiska kommentarerna. Lösningen blev i stället att engagerade unga kvinnor från Filipinerna. Borta var baddräkterna, ersatta av stringbikini och svensexor, muckande värnpliktiga och 5-kampande män flockades till attraktionen och betalade villigt 20 kronor för en hink bollar.
Flickorna som låg där fick 48 kronor i timmen. Det var tio kronor mer än vad andra säsongsanställda tjänade på Gröna Lund. Illernäs kallade det för ”blötbonus”.
Till slut 1992 blev Watersplash anmäld till Jämo, Jämställdhetsombudsmannen, som konstaterade att parken inte brutit mot lagen mot jämställdhet. Men motståndet och skriverierna kring sexism och rasism kring attraktionen var massivt och 1994 blev den absoluta sista säsongen.
